Få situationer i livet innebär ett så bra tillfälle till mindfulness som föräldraskapet! Mindfulness innebär att vara uppmärksam på ett särskilt sätt, med avsikt, utan dömande. Barnen kan det redan och lär oss vuxna om vi tar vara på det. Vi behöver det för att hantera den stress som ingår i föräldraskapet, och för att hitta våra egna "rätta" sätt i den ständigt skiftande tillvaron med barnen. Och för barnen har det förstås största tänkbara betydelse att vi ser dem, accepterar dem och älskar dem så som de är - inte så som vi tänker att de kunde eller borde vara. Mindfulness hjälper oss även att ta vara på de oändliga tillfällen till glädje, kärlek, självkännedom och lärande som vardagen med barn också innebär.

Mindful parenting betonar tre aspekter som särskilt viktiga i föräldraskapet; empati, suveränitet och acceptans.

Med empati menas vår förmåga till medkänsla, inlevelse, med barnen. Det behöver inte alltid innebära att vi håller med barnen, men att vi försöker att förstå hur de känner och hur de har det.

"Suveränitet" avser vår förståelse av att barnen är egna individer, med rätt att ha och uttrycka ett eget själv. Det handlar om deras rätt till självständighet, självbestämmande och integritet, och kanske framförallt om deras rätt att vara dem de är, inte dem vi vill att de ska vara. Att respektera barnens suveränitet innebär på inget sätt någon "låt-gå-mentalitet". Genom att respektera barnens suveränitet lär vi dem även respektera andras, även vår egen.

Acceptans betyder inte att man ska ge upp, resignera, vara passiv eller att man måste gilla hur tillvaron ter sig. Tvärtom avses en mycket aktiv hållning där vi är villiga att kännas vid att saker är som de är, eftersom det är grunden till att vi ska kunna hantera vår tillvaro. Om vi vill kunna påverka världen och överhuvudtaget kunna relatera till den på ett vettigt sätt, måste vi helt enkelt utgå från den så som den är - inte så som vi önskar att den vore. Annars fastnar vi lätt ett läge där vi bara ser en enda aspekt av tillvaron, och där vi lägger ned massor av energi på att bara förneka eller förbanna sakernas tillstånd.  Vi kan inte tvinga hela universum eller ens våra barn att vara som vi vill - om vi alls vill påverka krävs det mycket mera skarpsinne, känslighet och medvetenhet än så.

Mindfulness hjälper oss att få in dessa aspekter i vårt föräldraskap och vår tillvaro som helhet. Vi kan också använda oss av övningar som dessa (ur "Everyday Blessings. The inner work of Mindful Parening" av Jon o Myla Kabat-Zinn):

Försök att se världen ur ditt barns synvinkel, genom att avsiktligt släppa taget om din egen. Gör detta varje dag för några ögonblick, för att påminna dig om vem detta barn är och vad hon eller han möter i världen.

Föreställ dig hur du framstår och låter från dina barns utgångspunkt, dvs hur det är att ha dig till förälder idag, i detta ögonblick. Hur kan detta påverka hur du är, hur du talar, vad du säger? Hur vill du relatera till ditt barn i detta ögonblick?

Öva att se dina barn som perfekta, just så som de är. Se om du kan förbli medveten om deras suveränitet från ögonblick till ögonblick när det är som svårast för dig.

foto Sören Vilks